Vår historia

En annons i Smålandsposten hösten 1987 lockade den då 24 år unge Lars Anderssons nyfikenhet.

Annonsen löd Mekanisk verkstad i Alvesta till salu. Ynglingen blev lite nyfiken på vad detta kunde vara för företag, och bestämde sig för att kolla.

Annonsen skulle besvaras med brevsvar till SMP- något nummer, vill jag minnas. Så jag skrev ett litet brev med min adress samt ett vanligt telefonnummer som var standard på den tiden. Det gick ett par veckor och ynglingen väntade på ett brev eller meddelande i retur, men inget hände. Lördag förmiddag ringde telefonen och en röst sade, ja hej det är Åke. Jag kände ingen Åke och frågade vad han ville mig, Åke med efternamnet Karlsson förklarade då att han var personen bakom annonsen om den mekaniska verkstaden. Vi bestämde att träffas på nere på verkstaden någon timme senare, och jag satte mig förväntansfull på cykeln den lilla biten till adressen på Industrigatan.

Verkstaden var liten och mörk ungefär 80 kvm och fylld med maskiner, material och plåtskåp med en massa fina mätverktyg och annat som verkligen fick mitt intresse att tillta. Åke berättade om sitt företag, KÅ-Mekan och att han var pensionär sedan många år tillbaka och bara drev företaget vidare för att han inte lyckats hitta någon köpare. Jag tillbringade någon timme till med att titta i alla skåp och lådor och njöt av överflödet av kvalitetsverktyg som dök upp var man än tittade. Åke förklarade att han inte gärna ville låna grejer av någon annan utan hellre köpte in det som man behöver till verksamheten. Det märktes tydligt för han hade mycket fina grejer. Vi skiljdes åt någon timme senare med löfte att jag skulle höra av mig igen.

Det blev några sömnlösa nätter och mycket funderande på hur jag skulle gå vidare i ärendet. Jag kollade med en jämnårig kompis, men det var inte något som han var intresserad av eller vågade hoppa på, det var ju en större summa pengar som handlade om dessutom. Frågan ställdes då till min arbetskamrat Bo Gunnarsson som jag jobbade tillsammans med på Wilhelms finmekaniska vid tidpunkten. Bosse hade bland annat bakgrund med kurvstyrda automatsvarvar på Thorsten Ullmans och jobbade nu med cnc svarvning på Wilhelms. Som först anställd i verkstaden hade jag fått lära mig det mesta när det gäller svarvning och fräsning, centerless slipning samt verktygstillverkning med bänkarbeten och filning som specialitet.

Numera fungerade jag som ställare och lite ansvarig för eftertempot på företaget, dessutom körde jag fleroperationsmaskinen som fanns där. Vi träffade gemensamt Åke på Industrigatan igen och Bosse fick också titta i alla lådorna och på de välskötta maskinerna innan det blev affär av. Namnet på företaget blev BOLA Mekan efter ge första bokstäverna i våra förnamn. Bosse har även han blivit pensionär men några av de gamla handvevade maskinerna är fortfarande i tjänst, och det är även den nu obetydligt äldre ynglingen som brevsvarade på annonsen.